Igår kom jag äntligen iväg till jobbet, hade med mig små Gullanbakelser för att pigga upp mina arbetskollegor. Det är en ljuvlig liten bakelse som egentligen heter nåt helt annat, men min mamma gör den och då är den helt fantastisk så jag har döpt den efter henne. Det är konstigt att den alltid blir så mycket godare när mamma gör den men å andra sidan blir allt mycket godare när mamma styr upp. Det är ju nåt med mammor och hur dem lagar mat och bakar, mammas är alltid bäst!
Och nåt som är konstigt är att mammor alltid kan bra recept i huvudet. Jag ringer alltid till mamma för pankaksrecept, när jag ska koka köttsoppa med klimp, när jag ska baka bröd eller behöver veta hur länge man har typ fisk i ugnen.
Nu har jag faktiskt insett att jag ringer av gammal vana, svarar det inte känner jag först nån form av panik "hur sjutton ska det nu gå?! nu vet jag ju inte när jag ska ta ut brödet" men sen kommer jag på att jag faktiskt vet det nu och jag får ut bröden precis i rätt tid.
Och nu har jag även lärt mig att veta när klimpsmeten är tillräckligt tjock. Mamma säger alltid, "du vispar i mjöl och sen känner du när den är lagom tjock." Vadå känner, hur ska man känna när man inte vet?
Men nu vet jag, kanske för att jag är mamma nu. Det kanske är så, när man blir mamma då kommer sånt automatiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar