Usch så orättvist livet kändes igår. Jag hade laddat hela veckan inför Häringeslott, basta i sjöbastun, äta gott, ha lite fina kläder, sova flott, hotellfrukost...
Och så missar jag en hotellfrukost för andra helgen på raken, jag som älskar hotellfrukost.
Clara var inte helt kurant och det kändes inte schysst att släpa med henne till nåt gammalt slott. Så Petri åkte och jag stannade hemma med en grinig, gnällig och ynklig bebis. Clara somnade efter nio och då var jag helt slut och orkade inte fixa mat. Så medan vissa gottade sig i fin julmat satte jag mig framför Tvn med en pepparkaka och ett glas julmust. Kollade på nåt skräp på TV och somnade innan elva, en fredagkväll... Ja, ni hör ju själva hur synd det var om mig.
Idag har jag kommit över det, nästan iallafall.
2 kommentarer:
Vad tråkigt du inte kunde komma med,
jag tyckte också det var kul att klä sig lite fin och äta och sova över. häls Peters Carin
Kolla min blogg om du vill
Ja det var riktigt synd, hade varit roligt att träffa alla. Kul att du skriver!
jag ska titta in på din blogg.
Det var alltså hos er vi var och bärgade hö och jag red en av era islänningar, för hundra år sen. Den resan glömmer jag inte i första taget, det var då Petri kom på att han är jätteallergisk mot hö ;)
Ha det bra!
Skicka en kommentar