Igår önskades muffinsbak. Kladkakemuffins som intogs på picknickfilten ute på altanen. Och ridskola. Clara var fantastiskt duktig, hon var så nöjd, jag var nöjd, hästen var nöjd och ridskoleläraren var supernöjd.
Vi har haft ett kraftigt bakslag då Clara blev rädd för en häst som sparkade. Det har satt sig som en smäck och hon kan inte tänka på annat och ville inte ens fortsätta rida ett tag. Vi tog ett break på två veckor och Petri tog med henne till badhuset istället. Nu testade vi igen, det var nervöst, pirrigt, lite olustigt och Clara övervägde att inte gå dit. Men hon gjorde det och var bättre än nånsin. Hon är så galet stark den där ungen. Har ibland ett så skört och litet yttre men innanför är det en enormt tuff tjej!! Jag är så stolt! Med gråten halvvägs och så nära att ge upp när hästen krånglade såg jag hur det vände... Med focus i blicken och en sammanbiten liten mun greppade hon tyglarna, tryckte i skänkeln och lyckades styra upp hästen på banan. Och sen gick det så himla bra. Alla drog en lättande suck och livet går vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar