Maud Olofsson… Igår när jag satt och jobbade som bäst kliver en arbetskollega in och säger ”alltså jag kan inte låta bli att tänka på Maud Olofsson när du pratar”. Jag ska fan aldrig mer prata på det här kontoret! Maud Olofsson… Inte för att jag har nåt emot Mådan men jag är inte så sugen på att det första folk tänker på är henne när de ser mig, nä… Han tyckte att hon pratar ju också så där norrländskt. Jag måste ju säga att det är skillnad på norrländska och norrländska, försökte förklara det. Inte lätt med fyra Stockholmare stirrandes som frågetecken på en, jag gav upp.
Jag tror att jag ska börja simma också, måste komma igång på nåt sätt. Röra på mig, bli piggare, och må bättre. Jag ska i och för sig inte klaga. Ingen är lyckligare än jag att illamåendet inte längre är konstant utan bara kommer då och då. Ett tydligt tecken på att jag mår bättre är att jag ens tänker i banor som träning. Positivt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar