Man är ju för nojig

Lite lätt störande att man faktiskt blir nojigare ju äldre man blir. Kan även vara så att man blir något klokare för vart år som går och det betyder att man förstår att läskiga saker faktiskt kan hända. Igår störde jag mig än en gång på att Falcon med sina dryga 170 cm i mankhöjd håller på och ”trycker ner” mig. Jag har en sån jädra respekt för honom i boxen men väl uppe på hästryggen kan han inte skrämma mig längre. I boxen jagar han runt med öronen bakåt, visar tänderna och slänger med hovarna efter mig. Förut innan man blev nojig hade jag inte reflekterat utan buffat undan honom och ignorerat fullständigt. Nu när vi var ut och red var det ändå bättre än vid jul, då skickade jag in Ella i boxen när han trilskades ;) Jag skyllde på att det är så himla jobbigt när man inte känner hästen. Och det är det i och för sig men A och O är att inte visa rädsla, då är man körd i hästens ögon.

Det var i alla fall en skön ridtur och rätt fränt att det inte bekymrade oss alls att klockan var efter nio på kvällen. Vi kunde i godan ro rida långt förbi Alavaara, och det betyder långt förbi sista huset i ena änden av byn och ingen gatubelysning. Men det var ett sånt häftigt månljus att det lyste upp vägen för oss.

På väg hem precis innan vi var i kast med att svänga vänster och trava över bron som går över älven, då kommer en gigantisk långtradare med en miljon extralysen som bländar även den blinde. I ett enda stort rökmoln dundrar den över bron med dubbla vagnar överfyllda med timmer. ”Fatta vilken tur vi har Ella! Vad hade hänt om vi var halvvägs över bron och långtradaren dundrade förbi oss precis just där?!” Jag hade väldigt många olika typer av scenarier i huvudet om vad som kunde hända, tillslut blev det så blodigt att jag inte orkade fundera vidare. Ella bara ryckte på axlarna och tyckte att ”det var väl tur…”

Vad vi gör i Kuoksu just nu

Nu börjar det sakta sluta upp med snöandet, det har i stort sett snöat konstant under tiden vi varit hemma i byn. Anlände i fredags och har haft en bra helg. Clara har stått på skidor för första gången i sitt två åriga liv! Hon fick fin fina skidor av mommo och moffa i födelsedagspresent och vi ligger i hårdträning inför KM på fredag. Första och enda minuterna av skidpremiären var just att stå på skidorna. Clara var tuff innan men med skidorna på fötterna åkte mungiporna längre och längre ner. Hon stod där ett tag och med hjälp av mommo tog hon sig någon meter fram sen var det bra. Igår ville hon hellre köra skoter med moffa så skidorna fick vila.

Just nu tar Clara hand om lillkusinen Elsa. Igår hade hon det kämpigt med att meddela hela världen att allt Elsa rörde vid var HENNES!! "Min, min, MIIIIIN!". Det var väldigt jobbigt att hålla reda på allt och jaga Elsa för att tala om för henne att hon tyvärr inte kunde röra en endaste grej. Men idag gick det helt plötsligt bra och Clara delar med sig friskt. Hon delar ut kramar, pussar, klappar Elsa på kinden och hjälper henne med leksakerna. Nu är de kompisar!

Alltså, hur lätt är det här...

Varje gång man öppnar kylen för att ta sig en skvätt mjölk till kaffet möts man av det här... Inte hemma, på jobbet alltså. Idag stod jag emot, handen var där och vred på en chokladbit. Endast för att se vad det var för sort såklart, men jag var sugen, riktigt sugen men stod emot. Det är en kamp varje gång man ska in där och glotta.

Inget särskilt..

Jag råkade freaka ur helt när jag skulle iväg för att bara köpa nässpray. Fint väder och en massa nya vårgrejer i butikerna, vad gör man?!
Det råkade bli ett nytt puder och en trevlig vårig rouge, en present till Ella, Salem Al fakirs skiva (förövrigt konsert inbokad på Berns!!), nytt nagellack och andra trevliga produkter. Jag glömde bort mig och blev påmind när Roger ringer ”Skulle du äta lunch eller?”. Oooops, glömde att jag bara skulle iväg en snabbis för att köpa nässpray och sen tillbaka för att luncha. Jaja, jag tror Roger förstod mig när jag sa att det råkade bli en shoppinglunch istället.

Ikväll åker vi hem! Hem till byn! Längtar i vanlig ordning! Den här gången har jag verkligen försökt att packa snålt. Tror att jag klarar mig precis på en väska. Ja + skidorna + väskan Petri skickade med bussgods eftersom han ändå skulle skicka grejer med bussgods + grejer som jag smyger ner i Petris väska. Det är en svår konst att packa smart, jag lyckas då sällan.

Nu ska jag äta min Sandy macka med skagenröra som jag greppade där nonstans mellan shoppingen, sen jobba sen byn!

Den perfekta lösningen

Clara i famnen och hennes "daador" som är en DVD spelare men som Clara kallar det sin dator bredvid min dator, en perfekt lösning. Jag kan sitta vid datorn i lugn och ro och Clara är fullt nöjd. Lite struligt emellanåt med en liten person mellan sig och tangentbordet men det funkar!

Jag tänkte boka in ett spinningpass med hopp om att kunna smita iväg en stund senare för att genomförra det också. Petri sover efter ett tufft nattpass, han kom hem vid sju imorse, då vi klev upp. En dusch och hopp i säng vid halv åtta, när jag och Clara kokade morgonkaffet. Så jag kan få vissa problem med att få upp honom när mitt spinningpass börjar.

Finväder är det också som inte ska hålla i sig så idag måste vi ut och fånga så mycket sol vi bara kan. För att sen avsluta dagen med bastu och mat ute på Väddö. Blir en fin dag!

Nu orkar vi inte festa längre

"Motter Utika" - Moster Ulrica var först ut att delta i födelsedagsveckan. Clara har nu fyllt år i snart en vecka. Ulrica kom över på blixtvisit efter en kurs här i Stockholm, vi fick ha henne här en natt. Lite fjuttigt men vi är glad för det lilla! Med sig hade hon presenter och blommor och Clara blev helt lycklig av sitt lilla svamphus och de andra fina grejerna hon fick.

Det har ploppat upp paket på posten att hämta ut från torsdag i förra veckan och fram till idag, det sista paket som anlände har vi inte ens hunnit hämta ut. Vi bestämde oss för att inte ordna nåt kalas utan bara "fika" med familjen i år, men sen har det dykt upp folk lite nu och då och veckan som gått har varit ett enda stort spontanfika. Det är poppis att fylla två! Clara måste tycka att det här med födelsedagsveckan är helt fantastiskt, hon ha fått så mycket fina grejer! Men nästa år kör vi nog ändå ett vanligt gammalt hederligt födelsedagskalas och firar stort en dag.

Bakar rosa kakor för allt vad tygen håller!

Vi närmar oss Uppsala, Vasaloppet är över för denna gång. Ett snopet slut, minst sagt. Jag kom bara 5 mil, Evertsberg blev slutstation. Ett överjävligt lopp, inte nog med att jag var dåligt tränad. Skidorna var katastrof, det hjälpte inte att jag vallade för 950 spänn, jag fick kämpa som ett djur. Sen tog ryggen slut och efter det varenda kroppsdel en efter en. Jag krigade hårt mellan Risberg och Evertsberg sen tog allt slut, fanns inte en gnutta kraft nånstans. Medan SVT hurtigt intervjuade Hanna Ljungberg lämnade jag över tidtagarchipet och klev av skidorna. Surt... Jag är djupt besviken och irriterad över att det inte gick men så är den hårda Vasaloppsvärlden. Nu ska jag sova!

Vitamin well defence

Det är det vi intar just precis nu, vitamin well defence dryck, jag och Daniel. Min är av citrus/fläder smak, efter den klämmer jag en flaska med svartvinbärssmak. Vi har påbörjat resan mot Sälen, passerad precis Hedemora där vi gjorde första stoppet. Daniel smällde i sig en varmkorv, godis och energidryck. Jag körde kaffe, bulle, banan. Kom på att kaffe är mindre bra uppladdning så jag kompenserade med extra mycket bra vätska, vitamindryck! Petri drack, hör nu! Nutrilettdryck (vet inte ens hur det stavas) han ville vara 'nyttig'. Det är tydligen inte bara tjejer som dricker sånt.

Jag börjar känna lite ångest för min dåliga uppladdning, borde ha laddat mer under veckan, ätit mer, druckit mer men framförallt tränat mer. Passerar en skylt där det står 'Sälen'. Det är läskigt nära till start nu!

Pinglorna idag! Uppe i ottan och kör BobyCar..

Värsta fina OS mössan!!

Jag och Clara hade förmånen att få varsin OS mössa, bara så där! Det gula garnet är ett hett villebråd för tillfället, så kniper det i kassan kan vi sälja bort just det. Utan förvarning kom dom hem igår. Hur fina som helst! Sebbes mamma Petra är väldigt överens med stickorna, riktigt duktig på att sticka. Det är sånt jag skulle vilja kunna men jag har insett för längesen att det är tvärkört. Redan på syslöjden i skolan berättade Dagny att jag var riktigt kass på det här med att sticka. Jag kommer väl ihåg hur jag kämpade med vantarna man tvingades knåpa ihop. När jag äntligen tagit mig igenom persen att med gnisslande stickor producerat ett par vantar, pustat ut efter en hel termin och liksom landat, då kommer Dagny... Hon skakar på huvudet och river upp HELA ena vanten, "börja om..." Det blev liksom aldrig bra det där med stickning. Men jag är desto mer impad av folk som klarar av det och gör det så fint dessutom!

Clara älskar sin OS mössa. Hon har den när hon kör bil, vilket vi gjorde imorse. Jag får äran att köra hennes svarta Boby Car, iförd OS mössa naturligtvis och Clara kör sin röda Blixten bil, iförd OS mössan. Hon har den när hon ålar runt på golvet, kollar TV och äter banan. Det blir ju som lite svettigt emellan åt, helst med feber men hon blir väldigt arg när jag försöker ta av den. Hon blir även väldigt irriterad när jag försöker smyga av min mössa. Så idag är det lite extra svettigt förutom febern.

Sjukis

Feber igen... Clara är ett riktigt litet feberbarn, heeeela tiden känns det som. Misstänker att det kan vara tänderna som rör till det. Hon har inte varit snabb med att plutta ut tänder och fortfarande saknas en del. Nu är hon i och för sig aningen snorig och hostig också och det är inte helt orimligt att hon dragit på sig nåt från dagis, IGEN.
Och som vanligt lever hon rövare trots över 38 i feber, suck... Försöker jobba men det är som bekant inte helt lätt.