Jag är inte alls nöjd över att mammaledigheten har fått mig att tappa fotfästet helt, när det gäller att trampa runt i högklackat. Lågprofilare, som Petri uttrycker sig är den nya melodin. Matchar ju inte så bra med high heels och skogspromenader. Och nu har jag vant mig vid att leva här nere på trygg höjd, skitjobbigt när man måste upp på höjder mer än 1 cm. Boring, boring, boring jag vet. Jag ska jobba på att komma upp igen!
Jag lyckades dra på mig ett par relativt höga klackar en dag i förra veckan. Just den dagen då jag var sen, till råga på allt till ett kundmöte. Så jag tvingas springa järnet för att hinna ikapp vår VD som var i tid. När vi sen var hurtiga nog att ta trapporna (på hans initiativ, iförd foträta skor) istället för hissen började klackarna att göra sig påminda. Jag såg fram emot att sitta på bussen tillbaka till kontoret och vila upp mina tillskrynklade fossingar. Men innan det momentet var vi såklart tvungna att tokspringa till bussen som höll på att köra ifrån oss. Skoja att jag var svettig och på snedden när vi återvände till kontoret. Resterande dagar den veckan körde jag åter igen med så platta skor som möjligt. Inget är längre som det varit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar