Liten har just blivit utfodrad och jag har fått en stor kopp kaffe med ostsmörgås. Jättestor kopp med kaffe, köpte snajsiga ordentligt stora lattevänliga koppar på Gotland. Man blir kaffesugen bara man ser dom och så är dom härligt turkosa också.
Annars känns det emellanåt som att livet går ut på just utfodring. Clara vaknar och vill gärna ha grötfrulle inom ca 15-20 minuter. Jag hinner knappt äta själv och duka undan innan det är dags att planera för lunch. Blir det en sen lunch måste vi klämma in ett mellanmål. Efter att ha lagat lunch, ätit lunch och städat bort lunch får vi inte glömma mellis runt två tiden. Ska vi ut på äventyr måste skötväskan fyllas med mutor i form av kex eller annat uppåtchack. Dryck och eventuellt nån stödfrukt.
Och sen den stora frågan, vad blir det till middag?? Nu äter Clara det mesta och hon är inte kräsen så det mesta går ner. Men det måste ju fortfarande tillagas, ätas och saneras. Slutligen efter badet blir det nån form av kvällsmål. Clara tyckte hon var stor nog och la av med välling redan för flera månader sen. Irriterande, för det var så lätt och en fin kvällsrutin. Men hon är visst stor nog att bestämma sånt själv nu.
Ja och då efter kvällsmål och fix är klockan sent (i en småbarnsfamilj). Om den har hunnit bli mer än åtta borde Clara sova redan, men sånt vet man ju inte heller så noga.
Jag vet inte riktigt hur vi hinner göra annat än äta men på nåt vis går det.
Som imorse, då fick jag faktiskt till det och började baka mitt i alla röra. Bakade minibiskvier med hallon, lime och vit choklad. Dom ska vi smarra till kaffet imorgon. Det väntas finbesök, mamma och pappa är på väg!
1 kommentar:
jo det är inte klokt så mycket tid som går åt till mat,det jobbigaste är nästan att tänka ut vad som ska ätas. kramis..
Skicka en kommentar