Torsbyfjärden

Sommar på Värmdö

Under slutminutrarna av sommaren i Sverige så ordnade det ju faktiskt upp sig och BLEV sommar. Ett av mina smultronställen på Värmdö är Lillsved där jag även har börjat läsa till PT och Hälsocoach precis just nu. Omgivningen är lite av magisk och att ta en glass vid sjöstugan mår man inte dåligt av!

Sjöboden på Djurönäset är jag väldigt nöjd över att vi hann med innan dom stängde för säsongen. Liveband och rosévin på bryggan funkar alla dagar i veckan. Vi var där en torsdag vilket visade sig vara ett bra drag. Fullsatt, band som spelar och hemliga gästartister.

Några sköna frukostar på Systrarna Delselius terrass i strålande sol och i ett sorl från badgäster nere vid havsbadet. Det är sommar!!

Lunch i Stavsnäs på hembageriet och råkar man dra ut på lunchen och bli kvar till kvällskvisten då förvandlas bageriet plötsligt till Pub. Jag blir som glad i hjärtat så fort jag kommer in i byn, så pittoreskt och på landet! 

Siggesta Gård och Bullandö Marina har också fått besök av oss i sommar.

Och det här lilla caféet vid Stenslätten, en kopp kaffe och spana ut över Oxdjupet och vinka till finlandsbåtsresenärerna, somrigt!

Idag lutar det åt en söndagspromenad och brunch på Artipelag. Sen uppladdning inför andra skolveckan. Sjukt ovant det här med skola... 

Det bitterljuva livet

Det var inte helt utan att ångesten kom smygande när vi återvände till Sverige, Stockholm, Värmdö efter en skön sommar som mestadels tillbringats på Mallorca med bekymmerslösa soliga dagar. Där det största och tyngsta besluten varit om vi stannar hemma och hänger vid poolen eller om vi ska gå ner till stranden. Om vi ska köpa färska räkor eller nyfångad bläckfisk till middag. Om vi ska gå ner och köpa glass eller göra en melonslush hemma.

I samma stund som vi vidrörde svensk mark kom verkligheten ikapp. Här hemma har ett nytt liv startat, på gott och ont. En stor förändring och ett helt oskrivet blad vänds upp, det är dags att rita upp någon form av riktlinjer. Jag är skild, har ett eget hus, ingen att luta mig mot. Det är jag som tar alla beslut och försörjer mig och mina barn. Jävligt läskigt.

Jag är fri att göra vad jag vill men ändå inte. Jag gav mitt liv åt min man, pappan till mina barn. Givetvis det mest puckade jag kunde göra så här i efterhand. Jag valde tillit, vilket är A och O för mig i ett förhållande. Jag blev blåst och befinner mig nu i en sits där jag kan känna en enorm bitterhet. Jag måste börja om på ett ställe där jag inte ens vill bo, jag måste börja om med utbildning, jobb, vänner, skapa mig en ny typ av nätverk och levnadssätt. Forma mitt liv på nytt i ett läge där jag trodde jag var hyfsat färdigformad och bara kunde slipa på detaljer och leva. 

Jag mår lite illa ibland när jag tänker på allt, när jag skriver och när jag pratar. Men faktum är att det är nog mitt sätt att överleva. Visa min ilska, mina tårar, rädsla och sårbarhet. Det gör mig ändå trots allt starkare!

Och när bitterheten försöker tränga sig på gör jag mitt bästa för att sparka ut den, riktigt hårt. Den hjälper ju inget men den är visst en naturlig del säger dom som vet. Jag är stark, jag MÅSTE vara stark och jag har bara ett litet liv som jag på alla sätt jag kan kommer göra så STORT som möjligt!

Jag har nog sagt det förut men HEY! Lyft ansiktet mot solen, då ser du inte skuggorna!

Utanför fönstret

Även fast jag inte vill bo på Värmdö så mår man ju inte dåligt av min utsikt!

Mitt hus

Ett glas vin och första parkett för att se när dom reser mitt hus... En trevlig tillställning!

Relaxa

Semesterfirarna gillade konceptet att hyra cykel och ha med matsäck. Ja pepparkakor givetvis och lite chips och nåt kallt att dricka. Sen tyckte dom att det var huuuur soft som helst det här med att trampa runt i 40 graders hetta och bara spana omgivningarna, mumsa pepparkaka  och relaxa. Dom tyckte att det verkade gå jättebra för mig att trampa helt själv!! För Frank hjälpte ju i tid och otid att dra i bromsen då han behövde stanna och kolla in nåt närmare och Clara skötte ringklockan ifall nån stod i vägen när jag fått upp farten och vägrade stanna in. Teamwork tyckte dom och dom hejade ju faktiskt på mig när det började se tungt ut, så hyra cykel kunde man göra varje dag. Det var absolut bra träning men jag nöjer mig med dessa tre timmar. Nästa gång vi semestrar med en sån här cykel är kravet att samtliga passagerare når ner till pedalerna.