Måste sova

Jag är så trött! Andra dagen i spinningsalen på Lillsved. Lätt öm i rumpan men ändå full av spinningenergi. Jag är lite rädd för att jag tog i för hårt igår och så även idag. Svårt att veta hur mycket axeln tål. Jag har inte använt höger armen men det blir ändå något stötigt. Imorgon ny röntgen och jag kan bara hoppas att brosket börjat återbildas. 

Efter en halv dag med spinning och en halv dag med anatomi skyndade jag för att hämta upp skruttisarna. Drickyoughurt och banan i bilen och full fart till stallet. Clara red en ny häst, en slö, trött och trög kuse men hon fick fart på honom och det blev en riktigt bra lektion. Jag och Frank myste på läktaren och sen åt vi varsin toast i cafeterian. Schysst med bastubad när vi kom hem småfrusna och lortiga. Nu sover skrotisarna och jag har gjort dagens hemläxa. Och nu måste denna trötta kropp sova, exakt precis just nu.

Trampar på

"Snälla snälla mamma, kan vi få gröt till frukost?" Och den här på McDonalds när jag säger till Frank att glass måste vi ha "Nä helst inte mamma, dom är så stora jag kommer inte orka äta upp" Ibland undrar man ju vad man har för ungar... Frank ångrade sig dock och ville göra ett försök med glassen även fast den kändes otänkbart stor. Men att ens säga så när man är fyra år. Underliga barn.

Och livet som student fortsätter. Denna vecka blir vi spinninginstruktörer och det kommer bli ett hiskeligt trampande under veckan. Jag älskar ju spinning så det här ser jag fram emot. Hade varit betydligt roligare med alla armar intakta måste jag säga, men jag gör så gott jag kan. Efter några timmar i cykelsadeln och teori på det har jag varit aningen matt under kvällen. Borde läsa anatomi men orkade verkligen inte idag. Jag måste få in en smart studieteknik så jag fixar detta. Äta snabb lunch och svepa kaffet på rasterna för att få loss tid att plugga, det är en variant. Måste försöka jobba på den mer.

Full fart framåt med halva delen av hälsocoacherna på Lillsved, min klass, "Glenn" heter vi och är ruggit starka!

Mina chokladhjärtan

Förra veckan blev det kycklingklubbor och sallad till fredagskrubb men idag blev suget för tacos för stort och det gick inte att kämpa emot. Så trollen ordnade tacofredag och sen bakade vi kärleksmums. "Vi har verkligen inte provsmakat smeten mamma"...

Livet, tejp å vin

Ovant och upp och ner är känslan i livet just nu. Skolan är inspirerande och kul men att få till det, ahhh! Med barn och aktiviteter är det ju liksom fullt ös mest hela tiden. Trixigt att hinna med helt enkelt. Sen att lyssna, lära och ta in. Som om inte det är nog så drog jag till med en traumatisk axelledsluxation andra veckan i skolan. Oskönt kan man ju säga.

Alltså smärtan då kulleden hoppade ur. Fullständigt vedervärdigt!! Vi körde en hinderbana och dessutom som stafett. Det går ju inte att ta det lugnt. Plattan i mattan och jag landade illa. Ren otur. Där låg jag och kved av smärta, hyperventilerade och krampade i en timme innan ambulansen tog sig från stan till Lillsved. När morfinet kickade in orkade jag gråta en skvätt, fortfarande jävligt ont men mer hanterbart.

På SöS väntade röntgen och sen mer bedövning i muskeln och dags att flytta tillbaka allt på plats. En sjuk lättnad att befria nerver och skit som legat i kläm så länge. Mitella några dagar och sen en rejäl upptejpning av axeln. Så nu vet jag vad jag gör i mååånader framöver, rehabilitering. Segt. Frustrerande. ORÄTTVIST...

Citadon, alvedon och Ipren blev födan några dagar efteråt men jag grejade att gå till skolan dagen efter, fixade att köra bil med endast en vänsterarm och fixade livet med endast en vänsterarm. Clara och Frank har blivit min högra hand mer än nånsin och min envishet har räddat upp många situationer. Framförallt att faktiskt ta sig upp ur sängen om mornarna och fortsätta som vanligt istället för att simpelt sjukskriva mig. Tankens kraft är så mycket större än vi tror!!

Ikväll fick jag ett glas vin och en ny upptejpning av min vän och granne som är naprapat. Jag är så glad att hon finns i mitt liv och är en sån underbar människa!