Tröttmössa

Bedtime 21.45 igår, Clara vaknar till och ropar på mamma strax efter 22. Petri går in till henne men jag är ju vaken ändå. Det kryper i benen, svårt att somna igen. Första toabesöket innan klockan slagit midnatt, slår en gul. Vaknar runt 01:30 när Clara tycker det är dags att kvista över till oss. Vrider och vänder, vrider och vänder, ont i halsen, tar en Vicks blå. Tror att jag möjligen somnade till ett slag. Armarna bortdomnade, dags att vända min enorma kropp, svårt att somna igen. Tar en sväng på toa istället, dricker vatten, tillbaka till sängen. Blänger på familjen som sover djupt, tänk om jag också kunde få SOVA, djup suck...

Lägger mig till rätta med alla mina kuddar, helt andfådd av att trixa till hela kuddarrangemanget. Ligger och funderar på hur fruktansvärt skönt det skulle vara med massage och bli av med spänningarna i nacken. Somnar nog tillslut för nästa gång jag vänder hela mig ser jag att Petri gått till jobbet utan att jag reflekterat. Kollar klockan, åh, den ringer om en timme. Blundar hårt och försöker tvinga in mig i sovläge, börjar bli lite tungt i ögonen, tror att jag somnar. ”Mamma, mamma, mamma” hör jag då i örat. ”Det är ljust nu, det är morgon. Vi kan kliva upp! Det är sant” Och vi kliver upp 06:30, 45 minuter tidigare än nödvändigt…

Jag är så trött på att vara trött.

Talförbud å sånt

Jag fick talförbud, hostmedicin och order om att inte använda Nezeril nåt mer när jag besökte farbror doktorn idag. Hostmedicin kan väl funka men talförbudet funkade väl fram till att jag kom till bilen och beklagade mig över att även fast jag bokat tid fick jag vänta 35 min på att komma in, första svängen. Två sekunder fick man prata med läkaren för han var så stressad över att datasystemet låg nere och vårdcentralen var överbokad och det var ett endaste kaos. Vänta 25 minuter till, blodprov. Vänta ytterligare 30 minuter på provsvaret. Och jag gick därifrån med en liten flaska Mollipect, som vi dessutom redan hade hemma. Roligare saker hade man ju kunnat syssla med en lördag.

Nezerilförbudet hävde jag alldeles precis just nu, har hållt mig borta hela dagen men nu var jag nära att kvävas och det finns inget annat att göra.

Jag blev lite nojjig när det inte vill ge med sig och rösten varit borta i princip helt i fyra dagar. Så jag ville iallafall kolla upp om det behövdes penicillin eller så. Men nä, inget att göra.

Sen blev det en skidtur på isen. Det tog längre tid att ta på skidorna än vad det tog innan Clara hade ledsnat på skidåkningen. Hon var så taggad och drog iväg med en väldig fart, ospårat. Petri försökte hjälpa till och lyfte henne till skidspåret, det var inte poppis. Hon surnad till, slängde iväg stavarna och ville inte åka nåt mer. Det blev istället lek i snön och sen en bakelse på café i Gröndal.

Danskväll med Clara & Yassin

Näe, kanske ett glas skumpa till helgen

Fick tips av erfarna mammor på Monas födelsedagstillställning igår om att ta ett rejält glas champagne. Då borde bebban i magen rocka igång och komma ut. Hade det inte varit för att jag känner mig extra slut nu efter förkylningen hade jag inte tackat nej till att testa. Känner jag mig piggare till helgen ska jag banne mig testa. Nu är den tillräckligt stor för att komma ut så varför inte liksom.

Och till helgen kanske man kunde få beställa en gnutta extra sömn också, vore bra att orka med när allt sätter igång. Länge sen jag kunde sova en hel natt. Just nu vaknar jag innan tre och sen är det mera kört att somna om. I natt var jag så risig i halsen att jag klev upp och kokade te. Ingen är gladare än jag att morgontidningen kommer strax innan tre. Då har jag sällskap åtminstone. Rätt skön stämning där vid tre rycket. Lite halvmörkt, tyst, lugnt och man har det rätt bra i morgonrock, raggsockor, en kopp te och morgontidning. Faktiskt. Men sen när klockan ringer då är det inte lika stämningsfullt längre. Jag har inte allt för bråda dagar men Clara ska till dagis så det är inget annat än att kliva upp.

Innan jag hämtade henne idag kollade jag in bokrean, köpte två böcker till Clara. Svängde in på Guldfynd och köpte fina grejer för julklappspresentkort. Åt lunch i Nacka med Petri och Jimmy, surrade med Mia i telefon och sen dags att hämta.

Clara har också börjat undra när den där lillebror ska komma ut egentligen. När jag hämtade henne berättade hon att lillebror är snäll, han gillar morötter, apelsiner och lite sånt. Vi får väl se om det blir annat ljud i skällan när han väl är på plats och mer på riktigt. Om Clara fortfarande tycker han är snäll och bara ljuvlig.

Chillar efter dagis. Käkar banan och kollar film.

En fet mamma och en cool pappa

Jag blev sjukt sugen på en god krämig risotto idag. Kokade till en kom till att jag skulle smaka av den, det smakade ingenting. Och det gör det ju inte när man har cement i näsan. Jag glömde bort att jag på gravidtäppan blivit förkyld, IGEN. Och inte känner det minsta av smaker och lukter för tillfället. Det blev ju så boring då, åhh. Petri hävdade att risotton med massor av parmesan, basilika och cocktailtomater smakade väldigt fräscht tillsammans med den varmrökta laxen och en kludd limesås till. Tjaa, det hade varit kul att få uppleva smaken. Men jag fick nöja mg med att konsistensen kändes fin.

Nä så ingen bebis har kommit än, gravidtäppa, nattliga sendrag, sammandragningar, dålig sömn, ont i rygg, nacke, huvud osv. består. Och har väl endast blivit värre. Jag utstrålar inte det minsta positivitet, nä. Jag är spyless och jag är fet.

Petri är i alla fall cool. Det berättade Clara för oss idag. ”Pappa, vet du. Du är så cool. Och jag och mamma vi är bara fina”. Lilla söta hjärtat. Hon får en att bli varm och glad i hjärtat även den jobbigaste dagen.

Sorterar och fixar med sina smycken...

Hemma och snorar

Gör inget speciellt. Är mest trött idag, ingen större förändring mot andra dagar men nu tror jag att jag har en släng av förkylning också. Svårt att veta om det är gravidtäppa eller förkylning. Men det är totalstopp i snoken och det är enerverande. Clara är hemma med mig, hon är också toksnorig och hängig. Dagens lilla ”utflykt” bestod av snabblunch med Petri medan städerskan röjde upp här hemma. Sen uträttade vi ärenden nere i gallerian och promenerade hem.

Clara håller oss aktiverade även fast vi båda borde vila. Vi har byggt tre olika kojor, målat, gjort halsband och pysslat om Mojje. Mojje inhandlade Clara på Stadsmissionens secondhand butik för tio kronor tidigare idag. Jag tyckte jag såg en frän lampa där inne och var tvungen att ta en titt. Lampan var skitful men Clara hittade en svart katt som hon genast döpte till Mojje. Kändes lite småläbbigt att köpa ett begagnat mjukisdjur men hon kunde inte slita sig. Personalen hävdade att allt är tvättat och fräscht, så ja det funkar väl. Han såg välvårdad ut i alla fall.

Jag fick precis en inbjudan av Clara att joina henne i en av kojorna, kolla film och äta glass. Taget!

Blickar tillbaka

Pysslar med min iPhone, fyller på med musik å sånt. Tänkte att det kan vara bra att ha på BB. Hittade en massa gamla filmer och fastnade med att kolla igenom allt. Och jag blev så himla sugen på att rida! Det ska jag verkligen lägga in som träningsform, sen i mitt nya liv när jag ska komma i superform.

Rider med Anna i GBG för några år sen. Det går inte att undgå vem som är vem. Anna - som en liten fjäder. Cecilia - hon som är tung i gumpen.

Haha... testar hoppning på minimal höjd. Det var väl 15-20 år sen jag tog ett skutt senast och då på hästen Emmet som var en tvärhand hög. Men nog är det roligt även fast framförandet är aningen klumpigt och fult.

Den gravides konstiga värld

Mäh... jag har fått en craving! En helt galen dessutom, ja det är väl ofta det dom är men jag fattar inte att den kom nu och att jag faktiskt testat äta det, flera gånger. Mjöl! Rent mjöl och väldigt gärna rågmjöl...

Shit alltså, nu måste ungen komma snart. Det här börjar gå för långt. Jag som inte haft några cravings överhuvudtaget. Jag äter mycket citrusfrukter, minst en apelsin om dagen. Grapefrukt, lime, mandariner, mmm... det vattnas i munnen. Men det känns ju inte så märkligt.

För nån vecka sen bakade jag bröd och när jag tog fram mjölet fick jag en oerhörd lust att smaka på det. Gjorde det inte då, det gör man ju liksom inte, äter mjöl. Men sen kom tanken tillbaka hela tiden och jag var tvungen att ta en sked mjöl. Och det var GOTT! Eller gott men det fyllde nåt konstigt behov. Jag försöker hålla mig borta från mjölpåsen men så fort jag bakar och påsen åker fram måste jag testa på nytt och det är fina grejer varje gång. Jaa vad säger man...

Värkar vad det verkar, eller?

"Firar" ni eller firar ni inte snackades det om på TV imorse. Vi firar inte, inte idag iallafall utan alla andra dagar. Alla hjärtans dag alltså. Som någon sa tidigare idag - det är bättre att köpa gelehjärtan nån annan dag, vilken som helst, när de inte är så förbaskat dyra. Håller med. Jag hade i och för sig kunnat fira lite idag också, inte så noga men i år skiter vi i det.

Till helgen kanske man kan fira nåt. Vi har drabbats av februaritristessen, pratade om det när vi fikade på kalaset i helgen. Alla kände likadant och ville hitta på nåt för att skynda på tiden, och tiden vi räknar ner är alltså tills våren anländer. Tror jag... Just nu är det som smått segt iallafall. Inte bara för mig som är spyless på graviditeten och vill få det här avklarat, nä den här tristessen drabbar de flesta vad det verkar.

En resa hade varit det bästa tror jag men i vårt fall vågar vi oss inte på en resa som läget är. Det kan ju komma barn när som helst nu!

Inatt kände jag av en molande annorlunda värk i ryggslutet, kunde inte sova och hade ont i magen. Var på toa en miljard gånger och väntade på att vattnet skulle gå. Ja, det gjorde det ju inte och nu är värken borta. Den kan ha berott på vår utflykt igår. Pulsade oss ut till "Bosses backe" på Värmdö med pulkor fulla av en Clara, ved och en proppfull matsäck. Vi gjorde upp eld, åkte pulka och grillade korv i den strålande solen. Härligt men jag blir något lemmlästad efter ett sånt äventyr. Mest troligt var det anledningen till de onda men man vet ju inte, kan vara nån form av förvärk också...

KalasClara

En väldigt nöjd tjej hemkommen från sin kompis Miltons tre års kalas. Hon tittar igenom gottpåsen hon fick med och konstaterar att det var ett bra kalas. Nu ska vi ha lördagsmys!

Jaha, då har vi snökaos igen...

Igår hade vi barmark idag är det snö... det blåser och snöar helt galet. Knappt så vi kom ut från porten och knappt så vi kom in på dagisgården. Vi fick kämpa.

Men då är det ju så att här i vår port har man varken en spade eller en enkel liten sopkvast. Man anser att det inte behövs, suck... Och på dagis är man inte heller snabb på att ploga undan. Jag tänkte göra en god gärning och ploga upp en liten gång för de stackare som kommer med barnvagn och en god gärning för mig själv så jag kommer in genom grinden (som just nu inte går att öppna, jag måste gå runt skiten till andra ingången, grrr). Men, då finns det inga spadar att tillgå, whatsoever! Dagiset har nån gammal kratta som skräpar på gården. Jag bad Petri köpa en skyffel på väg hem, nån måste ju ta tag i det här eländet. Världen kan inte stå still för att det kommer lite snö, jag blir så less!

På dagiset där man i vanliga fall alltid är ute på morgonen var det lite hektiskt (även fast vi vetat om detta väderomslag i minst två dagar och att det väntades flera dm snö). Det går ju inte att gå ut i "ovädret" så allt fick planeras om och inomhusaktiviteter förberedas. Clara blev lite besviken, hon tyckte det var hur kul som helst att snön var tillbaka.

Jag tänker inte gå ut idag och störa mig på att om man mot fömodan plogar så gör man det på tok försent, jag tänker bara mysa här hemma.
Just nu har jag ett intressant vägkaos att följa här utanför. En minibuss har liksom fastnat mitt i vägen, en annan försöker dra loss men hamnar på sne på andra körbanan. Där står de och stoppar upp trafiken från båda håll och det blir en allt längre och längre kö. Fem man knuffar på men gör ingen större nytta i sina hala lågskor, slirar runt i findojorna och grinar illa åt vinden eftersom ingen har mössa, ingen har stängt jackan och ingen har vantar. Nån försöker köra upp mot trottoaren men fastnar där. Det blir onekligen ett spännande drama att följa. Ska nog koka mig en kopp kaffe under tiden.

Dags att sova

Oj vad jag kände mig trött genast, yrade runt och röjde i köket efter maten. Trodde att jag var lite pigg men nu när jag satte mig kom tröttheten över mig. Jag vinkade precis av Jessica och Kristin som kom över på middag. Det är verkligen skrämmande hur lite jag orkar just nu. Har såsat på här hemma hela dagen, inte gjort mycket mer än nödvändigt. Alltså lämnat på dagis, hämtat på dagis, ätit lunch, vilat och förberett för middag. Jo mer än nödvändigt var väl att byta gardiner. Har tagit sats i tre veckor och försökt bli av med julgardinerna och nu äntligen blev det gjort. Vi har bara gardiner i vardagsrummet och i vårt sovrum så det var ingen större insats kan man tycka. Men i mitt läge just nu så var det en rätt stor och avancerad process.

Och nu är jag faktiskt helt slut. Men det var en trevlig kväll och värt att bli lite extra trött i ögat för!

Jag gjorde en Key Lime paj till efterrätt, tyckte själv den blev smarrig så den kommer nog bakas fler gånger. Hade tänkt styra upp en redan igår och bjuda min kära syster. Men hon hade bråttom iväg på konferens så vi fick inte ha kvar henne till middag. En natt fick vi dock ha henne eftersom hon anlände till Stockholm redan på måndag kväll. Clara var lite putt när jag hämtade henne från dagis och hon förstod att moster inte var kvar i Stockholm. Jag kan nog också känna mig lite putt över just sånt ibland, skulle vilja träffa mina syskon betydligt oftare. Stockholm är bra, synd bara att det ligger så avsides...

Taggar ner

Efter en stressupplevelse på Junibacken taggade vi ner och kom på bättre tankar. Vi tog in på hotell...
.
En rätt skön grej att ta till ibland, lämna lägenheten för en lyxigare tillvaro. Clara tyckte att vi skulle stanna några nätter extra, kändes onödigt att åka hem när det var så trevligt på hotell. Hon intog sängen, bjöd in åsnan Ior och elefanten Dumbo. En påse lördagsgodis och film sen ville hon inte lämna rummet. Det krävdes en del övertalning för att kunna gå ner och äta middag. Tillslut gick hon med på att piffa till sig med mamma, det kunde ju vara så att man fick efterrätt där nere i restaurangen...

Junibacken

Käre gode gud vilken hysteri på Junibacken. Vi väljer då alltid våra tillfällen. Jag får svår foglossning bara av tanken på hur galet det var där igår. Alla var där. Det var sjuhundra grader varmt och människor på varenda liten yta. Vi började baklänges, kändes som en av det bättre strategierna ändå. Hoppade sagotåget och gick direkt på maten, krigade om sittplatser och fick i oss mat tillslut. Sen kollade Clara in Pippis hus och fick en ridtur på Lilla Gubben. Rutschkana, springa runt, kika på Mumintrollets hus, Pettssons hus och klappa Mamma Mu. Sen kunde vi åka sagotåg men det var visst riktigt otäckt. "Jag är sååå rädd mamma, nu åker vi hem" Inga tårar för att lämna Junibacken, det tackar vi för!

Nu vill vi ha mer av solen!

Det var helt underbart soligt väder på min födelsedag. Så här fint var det när jag tog min morgonpromenad. Längtar efter fler såna dagar!

Och på tal om födelsedag, herregud vad jag fick mycket fina blommor. Rensade precis upp buketterna, klippte skälkar, nytt vatten och en del fick åka i soporna. Men än kan vi lukta på blommorna i några dagar. Clara sa i går "Snälla mamma kan jag få lukta på de fina tulpanblommorna" Vissa saker frågar hon minsann snällt om medan hon helt glömmer andra. Exempelvis råkar hon väldigt ofta klättra upp på en stol och ta hela kakpaketet, äta upp kakorna och sen komma på att hon glömde fråga om det gick för sig.

.

Idag verkar familjen något piggare. Vi drar på paltorna och går ut!

Hänger framför TVn idag

Det verkar finnas ett visst läkarmaterial i Clara. Hon kollar hellre sjukhusserier än Bollibompa och det ska vara reality TV. Imorse tittade hon på "Sjukhuset" på kanal 8. På eftermiddagarna när jag hämtat på dagis bläddrar jag ibland fram barnkanalen och börjar själv fixa med maten eller nåt. När man efter en stund kollar till henne har hon bytt kanal och tittar på "Plastikkirurgerna" som går i repris nångång på em. Hon blir skitförbannad när jag försöker byta kanal och säger "Neeej, jag måste titta färdigt på farbror doktorn". Jag tycker själv det är för läbbigt att titta när de skär i folk och sånt otäckt men det stör inte Clara det minsta.

Och idag är vi hemma och sjuka. Clara fick feber här om dagen vilken gick över väldigt snabbt men snoret rinner och hon stannade hemma från dagis igår och även idag. Nu är det min tur, jag har ont i halsen och är matt. Helt slut, så matt att jag nu lägger mig med Clara i soffan och kollar fler reality shower. Det blir nog mycket TV idag...

Födelsedag i huset igen

Igår berättade Petri för Clara att dom skulle väcka mamma med tårta och kaffe på morgonen, men det är en hemlis en överraskning så man säger inget till mamma. Två sekunder efteråt kom hon helt vibrerandes av lycka framskuttande till mig. "Mamma, vi har en överraskning till dig! Ja, det är sant!! Vi ska väcka dig med tårta och kaffe imorgon!" Och jag veeeet, det är så svårt att behålla en hemlis, man vill ju så gärna berätta. Hon ringde även till mommo och berättade om överraskningen, men hon viskade fram den i alla fall, det har hon greppat att man gör så det tar sig.

Petri frågade vad Clara tyckte mamma skulle få i present. Hon funerade länge och väl och kom på att en cykel ska hon få OCH en hjälm. När hon sen skulle sova nattade Petri henne men hon kunde inte somna. Tillslut ropade hon efter mig, satte sig upp i sängen och sa att pappa hade sagt till Clara att mamma skulle få en cykel i present och att jag kommer bli jätteglad. "Visst blir du glad mamma!!" Och sen kunde hon somna.

Födelsedagsmorgon idag och för typ andra gången under alla 15 år vi känt varandra kom Petri ihåg min dag! Det var tack vare Clara, allra mest för Clara eftersom födelsedagar är stort för henne och Petri gör allt för sin prinsessa. Men ändå väldigt gulligt arrangemang av honom.

Vi bestämde igår kväll att Petri åker till jobbet men kommer hem vid sju för att väcka Clara. Upp och fixa kaffe och väcka mig. Detta var även lilla grynet informerad om.

Hon vaknar givetvis prick sju och undrade vart pappa var. Jag sa att han kommer snart, vi vilar en stund till. Jag hade ju fått order om att inte kliva upp så vi ligger ordentligt kvar i sängen. Clara gnolar på nån sång men kunde inte somna igen, hon var lite bekymrad över vart pappa var. Tillslut viskade hon i mitt öra "mamma... kan du snälla hjälpa mig att koka kaffe och sätta ljus på tårtan"

Då precis, strax innan klockan slog 07.30 kommer han hem. Tar upp Clara och smyger in i köket. Kommer in till mig för att fråga var man hittar ljus till tårtan, smyger ut igen. Jag är så kissnödig så jag håller på att gå åt men väntar snällt och heeeelt ovetandes om vad de gör i köket. Petri kommer in igen, undrar vart man hittar en bricka. Tassar ut och sen dröjer det inte länge förrän jag får mitt kaffe och ett underbart uppvaktande av en stressad man och en sprudlande liten tjej.

Clara blåser ut alla ljusen och applåderar, den värsta spänningen har lagt sig. Vi kan kliva upp och fikar i köket. Clara ser sig om efter paket. "Hoppsan..." säger hon med höjda ögonbryn och med visst eftertryck i rösten "jaa... här var det ingen cykel". Hon sneglar på pappa som om han gjort världens tabbe. Alltså den här tjejen, hon har koll! Petri skyndar vidare, Clara går på dagis och jag städar undan mitt födelsedasgfirande.

Tack mina älskade älsklingar för den finaste morgonen!