lördag 27 februari 2010

Lördagslunch på stan idag


Suddig sötis på väg på lunch-på-stan tidigare idag. Det är himla störande att iphone tar dåliga bilder när det blir en aning mörkt och man får fasiken inte skaka den minsta lilla skak på handen så blir bilden riktigt dålig. Får man till en bra bild så blir det å andra sidan riktigt bra, men nog är det störande.

Lördagkväll, det är klart man måste göra sig fin!

Clara kämpar hårt med att få rätt stuk på halsbanden hon rotat fram i nån låda. Snart kommer Petra och Chrisso så hon jobbar på att bli fin!

Tokjobbar

Lätt tyngsta veckan det här året (hittills) är nästan avklarad. Jag drömmer om Excel dokument på japanska, koreanska, portugisiska. Om filer som kraschar och system som sprängs bort och när jag kommer till jobbet är allt man byggt upp förstört och borta. Jag drömmer om trädstrukturer, rapporter, inläsning, uppladdningen,enkäter och överhettade datorer. Ja det låter inte klokt, och det är inte klokt. Men efter att man suttit 16 timmar vid datorn med 15 minuters lunch, ingen middag, en massa starkt kaffe och en galen längtan efter Clara, då är man tillslut inte kok nånstans.

Idag ska jag i alla fall bara jobba lite, förhoppningsvis och imorgon ännu mindre, förhoppningsvis. Och sen är det en ny vecka…

Så under veckan som gått har inte mycket blivit gjort, förutom jobb. Enda dagen jag hann umgås med Clara innan kvällsjobbet bakade vi kakor på Claras begäran. Hon ägnade sig mest åt att äta upp degen som hon bakade med, sen blev hon jättearg när inte hon hade nåt att lägga på plåten. Desto gladare tjej när kakorna var färdiga och vi tog en kvällsfika med kall mjölk.

Och det som inte går att undvika, trots att jag inte hinner träna är Vasaloppet. Det börjar bli dags att fixa boende, se över utrustning, bekymra sig för vallan, äta gröt, preppa med kolhydrater. Hoff, det är nära nu.

tisdag 23 februari 2010

Söndagsmys


Clara äter glass och kollar film med de stora tjejerna

lördag 20 februari 2010

Vavou, luvor och backa...

Vi har precis ätit frukost, jag och Clara. Det blev kaffe, en smårgås och ett ägg för min del. Clara beställde ägg med vavouuu!! Ägg med kaviar... Hon käkade upp hela ägget och en enorm klick vavouuu. Efter det beställde hon fil med äppelbitar i, jag fick kraftiga protester när jag försökte hjälpa till. Så hon käkade på egen hand, efter att hon sprättat fil runt halva köket och pillat ut äppelbitarna med händerna beställde hon luvor, alltså vindruvor. Tre vindruvor tuggade hon i sig på ett kick och sen beställde hon med en sjungande stämma mommoooooos backaaa!! = Mommos macka. Tyvärr har vi ätit upp mommos hembakade bröd för längesen. Jag övertalade Clara att testa köpesmacka. Plötsligt gick hon med på köpes tunnbröd, leverpastej och saltgurka med ett glas mjölk, halva glaset spillde hon ut över bordet. Det var lite överraskande roligt att spilla ut mjölken över bordet, så hon försökte genast att spilla ut andra halvan med flit. Jag hann stoppa henne, där kände jag att frukosten var över för idag. Clara ville ge en kram väldigt mycket, det vill hon ofta men allra helst när hon är kletig och smutsig. Och man kan ju inte motstå. En lång och härlig kaviarkram och tack tack för maten.

Petri sover, han har lite att sova igen. Vi har haft en tuff vecka. Petri har jobbat både dag och natt och sovit mellan fyra och sex på morgonen. Jag har också jobbat som ett gnu, alldelse för mycket men jag har iallafall fått sova några timmar på nätterna. Tack och lov hade vi farmor här en dag, det är riktigt bra dagar. Farmor ger Clara frukost, lämnar på dagis, jag kommer in på kontoret i bra tid, kan jobba ostört och behöver inte tänka på att stressa för hämtning. Farmor och Clara är såna polare också så Clara myser när hon får finbesök.

Nu ska jag väcka Petri och sen kilar jag ner på gymmet. Och ikväll är det lördagkväll och jag ska nog ut och ta ett glas vin eller två!

tisdag 16 februari 2010

Mitt Vikingaränn blev rätt bra ändå


Söndag morgon och Vikingaränn – vi glider in med hiphop bilen mot Uppsala i arla morgonstund. Solen bländar oss, termometern visar -11 grader och det ser ut att bli medvind. Det känns som en perfekt morgon att åka 8 mil skridskor!

När jag tidigare tvingade mig upp ur sängen efter att ha snoozat en miljon gånger tycker jag mig känna doften av kaffe. Sniffar en extra gång och konstaterar att det verkligen doftar kaffe på riktigt. Så där som när pappa är på visit och styr upp kaffe på morgonen. När jag kommit så långt som till köket möts jag av ett uppdukat bord och Petri som smugit upp innan sitter och läser morgontidningen. Gröten är perfekt kokade, ägget precis som jag vill ha det, en aningen lös guckig gula, kaffet är klart och mammas hembakade bröd har åkt fram ur frysen. Redan där kände jag att det skulle bli en bra dag.

I Uppsala lämnar vi Clara hos farmor och plockar upp farfar som blir vår guide. Han har ju åkt Vikingarännet förut och lotsar oss till start.
Redan innan vet man ju att toabestyren kommer bli stressiga vid såna här evenemang. Kön till bajamajorna brukar kännas fullständigt hopplösa. Nu vet jag ju det innan så min plan blir att dra dit på stört. När toan är avklarad kontaktar jag Kirunagrabbarna som ska åka. Dom är på plats men det blir svårt att sammanstråla bland flera tusen andra. Jag drar till start och hoppas på att stöta på grabbsen senare. Det gjorde jag, i form av att jag körde om samtliga!

Loppet var hur kul som helst, jobbigt men ändå hanterbart och jag tyckte att jag höll bra fart mest hela tiden. Isarna var knackiga bitvis, mycket sprickor och skrovligt men jobbigast var vattnet som pyrt upp på många ställen. Värst var det efter ungefär halva loppet. Man ser på håll att det är dags att svalka fötterna men man kan inte ana hur pass mycket. En funktionär står bredvid och varnar för vattnet och ber oss sakta in och ta det försiktigt. En del börjar lufsa upp på kanten och sjunker ner i snön och det blir allmänt struligt. Jag inser att det inte är mycket att göra, bara att plöja igenom. Jag tar ett rejält stavtag och glider igenom. Wooooo, isvattnet räcker ända upp över vaden och sköljer genom hela skon, strumpor och skor väger bly och är helt genomblöta. Första tanken är hur i hela fridens namn jag ska klara av att åka ytterligare fyra mil med iskalla blöta fötter.
Konstigt nog försvinner den isande känslan rätt fort och det blir småvarmt och gosigt, lite tung i fötterna men efter några kilometer funkar det bra.

Jag hade till och med en sån ork kvar mot slutet att jag la in spurten vid Hässelbystrand med 1,5 mil kvar. Det var riktigt roligt att känna sig så pass fräsch efter 6,5 mil. Jag åkte på som aldrig förr och dundrade in i mål på 4.34. Faktiskt så pass fort att Petri och Clara missade min målgång. Det var ett himla roligt lopp!

torsdag 11 februari 2010

Olika typer av klädbyten


Clara är inne i en period då hon gillar att klä av och på och allt ska hon göra själv, man får under inga omständigheter hjälpa till. Idag fick hon faktisk på blöjan själv, en sån Up & Go, imponerande! Ett av dagens klädbyten var inför dagens danssession, då tar hon på prinsessklänningen som är en present från Vietnam samt vinterkängor och gärna nåt på huvudet. Det kan vara allt från mössor, bakdukar, jackan eller mina stora sjalar. Och sen ska det dansas som aldrig förr.

Sjukis


Clara är hemma med feber... att hon är sjuk märks inte på energin att röja runt och hitta på bus så fort jag vänder ryggen till eller försöker jobba. Imorgon är det nog dags för dagis igen, hon behöver rusa av sig lite kan man lugnt säga.

måndag 8 februari 2010

Fyra timmars diskussion med mig själv

Jag stakar mig fram och glider över krönet, ser 800 skidtokar i trikåer. Jag hinner precis fram när starten går, längst bak, bök och tjorv, folk som tappar både skidor och stavar. Stressade farbröder som vill fort fram och fnittriga tanter som ber om ursäkt för varje stavtag. Jag vill också fort fram för att slippa värsta trängseln och de värsta stoppklossarna, tränger mig på högerkanten och småspringer på skidorna. Ibland försvinner spåret och jag ilar förbi i ospårad terräng. Det tar lite för mycket på krafterna men jag orkar inte hålla på och gå där längst bak. Efter tio minuters krigande och några arga blickar kan jag iallafall åka något så när och efter ytterligare tio femton minuter åker man på fint. Kaos i backarna som alltid, folk har liksom ingen koll, bara kör rätt in i folkmassan eller rätt ut i skogen eller pladask mitt i spåret och då åker givetvis fem till med i fallet. Men jag måste faktisk säga att jag har lite finess just där. Jag brukar ta mig förbi hyfsat diskret med skidor och stavar i behåll och läser av vurporna innan de händer, då kan jag passera obemärkt och dra vidare.

Första varvet går fint, jag stör mig på att glidet är lite smådåligt och funderar på att det hade varit alldeles lagom med bara ett varv. Jag har tre kvar!!

Varvning, dubbla glas saft och jag får syn på pappa längst ner i kurvan. Han tycker det går bra. Det är bra å höra för psyket, men jag är inte helt säker på att jag tror honom.

Mitten på andra varvet. Börjar stumna. Varför håller jag på med det här? Bra träning... Jäklar vad det värker i baksida lår, alltså fortsätter det så här då lägger jag ner efter nästa vätskekontroll, jorå det gör jag visst! Vätskekontroll - en bananbit, ett glas energidryck och ett glas vatten. okejdå, jag stakar väl på en bit till. Men varför?? Bra träning, se det som bra träning. Om jag nu bryter så har jag iallafall fått bra träning. Faaan vad det är långt kvar!

Andra varvningen - fyller på med mer dryck, tar vatten först och energidryck sen. Stör mig på att jag inte tog vattnet sist, nu kommer jag ha den där söta energidryck smaken i munnen till nästa vätskekontroll, åhhh. Pappa hejar på och meddelar att han serverar kaffe till sista varvningen.

Hur nu det kommer bli möjligt, jag hade ju en plan om att bryta. Tredje varvet är segt, tungt, överjävligt. Jag kämpar med att hitta positiva tankar. Vad fint vi har det ropar jag till killen bredvid, nu kommer solen, härligt va? Han svara inte. Deppig kille.
Jag tänker på att det är helt otroligt att vi har en sån fin vinter här i Stockholm, tänk vad kul att jag kunnat åka så mycket skidor! Fast hade det inte varit så mycket snö hade jag inte behövt hålla på å åka just nu. Men just ja, det här är ju frivilligt, eller är det? Jo det är det, eget fel, åk på nu och sluta fundera!

Det gör ont! Jag är trött, hungrig, undra om jag inte är lite kissnödig också. Om jag blir mer kissnödig då är det lika bra att jag bryter. Vätskekontroll - två glas energidryck, vatten, dextrosol. Intalar mig själv att dextrosolen snart börjar värka och då kommer krafterna och orken, snart, om en liten stund, jorå det kommer nog...

Sista varvningen, är det sant! Nu jäklar.

Dricker tre glas energidryck och fortsätter. Kaffe... pappa skulle servera kaffe, jag behöver kaffe!! Där står han med en mugg i handen, pappa är minsann att lita på. Och det kaffet gjorde susen, pepp av pappa, han springer bredvid spåret och säger nåt bra. Jag känner mig som värsta Gunde Svan men i slowmotion.

Sista varvet var ett krig mellan mig och mig själv men jag övertalade mig att gå i mål. Fem mil minsann. Idag gör det ont nåt så in i bängen men fatta att jag är nöjd!

tisdag 2 februari 2010

Idag är det födelsedag!

Solen står högt, en helt otroligt fin dag! Å det är min födelsedag!
Det tänkte vi fira ikväll genom att testa ny restaurang, B.A.R Blasiehomens akvarium och restaurang . Ser jag fram emot.
Kollegorna tänkte jag bjuda på minisemlor till eftermiddagskaffet, här är visst seden sådan att födelsedagsbarnet bjussar på fika. Knasig sed men det är väl bara att anamma den och vara glad.

Idag tackade Ingela för sig, vi har haft byfolk på besök. Ella från fredag-söndag och när hon hoppade på flyget i söndags tog Ingela över gästsängen. Idag lämnar hon stan och vi inväntar nya resenärer som beräknas anlända imorgon eftermiddag. Fredrik, Mia och Elsa gör ett snabbstopp på väg hem från Vietnam. När dem drar vidare upp mot Kiruna tar vi gladeligen emot helgens finbesök. Mamsing och papsing, Clara väntar otåligt på en helhelg med mommo och moffa. Jag kallade på mitt vallateam (pappa) + proffsbarnvakteri (mamma) inför helgens skidtävling och dem tvekade inte en sekund. På söndag går starten, Värmdöloppet, fem mil…

Jag är inte på långa vägar redo för fem mil på skidor. Men är man så obotligt korkade att man anmäler sig till Vasaloppet och glömmer bort att träna så får man stå sitt kast. På söndag får jag en chans att känna på hur jävligt Vasaloppet kommer att bli. Om det känns fint… nae, men jag tar det med nån slags ro.